Staden

Introduktion till Kalmar by Night 

Kalmar. I World of Darkness, så kallad av en mycket god orsak, är Kalmar inte en lugn, sömnig stad där ingenting uppseendeväckande händer. Det är lugnare, mer sömnigt än större städer, som Växjö, eller, vad gudar du än tror på förbjude, Stockholm. Kalmar är inte heller lika överbefolkat – men det är fortfarande långt mycket fler människor än staden någonsin planerades för från början. Alla vet att man helst bör undvika utkanterna av Gamla Industriområdet på lördagskvällar  - det är då gängen samlas och gör upp. Alla vet att man åter öppnade en avdelning för mentalsjuka på länssjukhuset här för att omkringliggande sjukhus blivit fulla. Alla vet att smugglingen nere i hamnen inte bara gäller droger och sprit. Sådana sanningar är inte alltid ens sanna, men i folks medvetanden har idéerna bitit sig fast.

Och alldeles för ofta, så är det bara en underdrift av sanningen.

Kalmar slott har hållit sin fana högt och oförstört under århundradena, och det fortsätter platsen med. Det är som att de som vanligen skulle vandalisera och förstöra, på något vis ändå vill undvika platsen, eller låta den var ifred. Detsamma gäller inte många andra äldre byggnader. Domkyrkan är relativt hel, och ännu verkar det mesta av folks respekt för kyrkor hålla. Däremot får den byta fönster med ojämna mellanrum, och det har stått i tidningarna om hur kollektkassan stulits mer än en gång. Gamla Staden har gång på gång råkat ut för anlagda bränder, och på Kvarnholmen samlas inte sällan demonstrationer och folkmassor, något som lett till att många butiker ansökt om, och fått, dispens för att installera ståljalusier att dra ned över sina fönster under natten.

De grönområden som är så vackra på dagen, har sina baksidor på natten. Genom vissa skyndar man om man måste röra sig där, andra låter vanligt hederligt folk bli att röra sig i alls. Uteliggare däremot har tagit varenda skyddad plats till sitt kollektiva vetande, och det är inte ovanligt att man ser dem tigga, innan de blir bortkörda av likgiltig polis, för att sedan dricka sig in i glömskan på en bänk på kvällen. Inte helt sällan blir kolonilotterna offer för spontana tältstäder, men myndigheterna gör mycket litet åt saken. Ett försök med sprutbyte för narkomaner föll väl ut, och man ser dem nu köa utanför lasarettet i tid och otid.

I Stadsparken, tidigare så välbesökt och hyllad, var det länge tomt efter en rad brutala överfallsrån. Förövaren hittades aldrig, men tre unga män blev dömda för några av de liknande dåd som skedde i samband med detta, med säkerhet uppmuntrade av vem som än utförde det. Kalmar var inte ensamt i att råka ut för överfallsrån, också Oskarshamn och Västervik råkade ut för vad som nästan säkert var samma person. Trots detta fångades personen aldrig, men skvallret gjorde länge gällande att den kropp som återfanns, oidentifierbar och med ryggraden utsliten och skallen såpass krossad att inte ens de tänder som fanns kvar gick att använda till identifiering, utanför Västervik, skulle ha varit förövaren. Klart står i vart fall att det sedan dess inte skett några rån som kan kopplas till samma person. Man har gjort många tappra försök att rusta upp Stadsparken igen, och till viss del har det lyckats. Folk har slutat vara lika vaksamma, och det har blivit lättare för stadens Besläktade att jaga där igen.

Stadsteatern har sedan många år ansetts hemsökt av gemene man. De som arbetar där är noga med att aldrig gå in i vissa av de äldsta rummen, och man dedikerar en pjäs om året till sin egen “Fantom”. Besökare brukar sällan ha något att rapportera, men det har förstås gått historier om försvunna barn, mystiska fotsteg som gått bakom de som dröjt sig kvar längre och så vidare. Odiskutabelt hemsökt är dock Skälby gård, en bit utanför Kalmars egentliga stad. Ingen skeptiker har åkt därifrån med sin skepsis helt i behåll.

Det har gjorts många misslyckade försök att liva upp stadens yttre delar, med sina tråkiga bostadsområden. Precis som i resten av Sverige byggdes det friskt, men när bostadsbubblan sprack lämnades många byggen åt sitt öde, och vissa blev aldrig färdigbyggda. Här finner många mer ljusskygga individer sin hemvist. För något år sedan tog trettiotre medlemmar av en domedagssekt livet av sig i just ett sådant hus; den siste att dö hann viska ordet “Gehenna” innan han kvävdes av sitt eget blod. Det anses allmänt att han blivit skrämd och försökt att överleva sina kamrater, eftersom han levde i litet över en timme längre än de andra. Ute på Boholmarna uppdagades en makaber samling av kroppar i olika stadier av förruttnelse. De var av båda kön och hade alla våldtagits innan de på olika sätt dräpts. Vem eller vilka som lagt dem där har i många fall varit oklart, men de som erkänt – det verkar vara flera olika gärningspersoner – har alla haft liknande historier: det har känts rätt, de visste om det sedan innan eller de fick tips av någon.

För en människa i World of Darkness är det här vardag, en otrevlig sådan, en värld som är mörkare, mer överbefolkad och våldsammare än vår. Det är en vardag lik vår men mer dyster, med mindre pengar för de fattigare och mer för de rika, med ungdomar som gör uppror för att någon, vem som helst, skall erkänna deras existens, eller bara för att få ut sin frustration, en vardag med mer fylla och bråk, med mer misär och fler som dansar tills solen går upp för att glömma sitt liv och sig själva. Och det är en värld där många saker går ouppklarade, och någonting lurar i skuggorna.

Så även i Kalmar, och de som är en del av mörkret, sveper sig i det och gör det till sitt, vet att de inte är ensamma där.

- Skrivet av Elenaria Ni Aesin
Domänens historia

Under nittonhundratalet rasade domänkrig över landet. Det fanns en myriad av små domäner som alla slogs om att utöka sin makt. Sakta, men säkert började de större domänerna att ta kontroll och till slut återstod enbart ett fåtal domäner landet över med stora landytor under sitt styre. Kalmar ingick under denna tid i Sydostsveriges Domän, vilken styrdes från Hovet i Växjö av Hennes Majestät, en furstinna som på Teleborgs slott återskapat ett sant adelshov.
1999 inträffade något som skulle skaka de besläktades värld i sina grundvalar. En av de äldsta vaknade och förtärde de sina. En vecka av kaos spred ringar på vattnet och denna vecka kom att kallas Week of Nightmares.
Året efter detta möttes samtliga styren från Sveriges domäner för att hålla rådslag. De kom fram till att nu när världen plötsligt blivit mer osäker och när mardrömmar visat sig vara sanna måste de agera. Åter igen splittrades de stora domänerna i mångtaliga mindre, alla med värdiga styren utvalda av sina tidigare överherrar. Allt för Camarillans säkerhet.
Kalmar domän skapades 2002 och som furste sände Hennes Majestät en Toreador vid namn Jean-Baptiste de Fronsac.
Åren som egen domän började inte bra för Kalmar. Klan Malkav ledda av en viss professor Tidström förklarade officiellt krig mot klan Nosferatu, något som avstyrdes först när flera individer av den motsatta sidan blivit galna eller gått hädan. Professorn fick dock inget straff tilldelat då ingenting kunde bevisas och trots att han har ögonen på sig är han fortfarande ledare för sin klan.
Utöver reguljära varulvsproblem och några mindre skärmytslingar med kringresande jägare har dock Kalmar varit lugnt sedan dess, ett lugn som mycket väl kan vara det före stormen.

Jaktmarker

Nästan alla klaner har egna jaktmarker i staden samt att det finns några allmänna där alla får jaga. Med jaga menas allt från att överfalla människor i skumma gränder till att ragga upp sin middag på krogen.
Man får gärna bo på en annan klans jaktmark, man får också gärna röra sig där utan problem. Det är bara jakten som det finns regler kring.
Allmänna jaktmarker just nu är Kvarnholmen, inklusive Centralstationen.

Karta över staden, jaktmarker och platser